著者

古谷 大輔

出版者

大阪外国語大学

雑誌

IDUN (ISSN:02879042)

巻号頁・発行日

vol.16, pp.225-244, 2005-02-28

---

Efter det stora nordiska kriget borjade en period som i Sverige kallas for Frihetstiden och en ny konstitution antogs med riksdagen som beslutande organ istallet for kungen. Nar riksdagen, i vilken alia standerna deltog, oppnade eller avslutade sina moten brukade biskoparna (eller arkebiskopen) halla en predikan. De redogjorde for de politiska och sociala problem vilka Sverige var stallt infor och visade den ideologiska bild av Sverige som alla svenskar skulle dela som undersatar. Malet for uppsatsen ar att undersoka de predikningar som holls i olika riksdagar under Frihetstiden och att forklara hur manniskors medvetenhet om sin identifikation i det tidiga moderna Sverige grundlades-en medvetenhet som var annorlunda an en modern nation. Identifikationen som den svenska statsledningen hade tvingat sina invanare till var beroende av begreppet "fadernesland", vilket prasterna som tillhorde den lutherska kyrkan visade i sina predikningar. Begreppet var grundat pa en tolkning i Bibeln att Sverige hade varit lika med Israel i Gamla testamentet. Predikanterna i riksdagen brukade tala om de religiosa plikter som alia invanare som bekande sig till den lutherska kyrkan skulle fullgora. Manniskor som inte delade ursprung eller sprak utan bara trosbekannelse tillhorde en grupp som predikanterna kallade for "Swea barn". Nar vi tanker pa hur det tidiga moderna Sverige, som var en konglomerat-formation bade politiskt och kulturellt, varit integrerat som "Ostersjovaldet", blir medvetenheten om "karleken till faderneslandet" en nyckel for att forsta en sadan integration. Den har medvetenheten uppkom inte ur patriotism. Den var grundad pa den religiosa plikt som den lutherska kyrkan hade insisterat pa i riksdagen. En av plikterna var att man skulle vara lojal mot fosterlandet och mot den kristna kyrkan genom att alska faderneslandet. Denna lojalitet blev inte bara en plikt for de goda kristna utan ocksa villkoret for manniskorna under senare halften av 1700-talet. Detta begrepp spred sig bland de svenska invanarna genom medvetenheten att tillhora en social och religios gemenskap baserad pa kristna karleken till medmanniskorna.